Nära döden upplevelse

Inte alls lika illa som det låter dock, men vi kommer till det.

Det var länge sedan nu, jag vet, tiden har gått jättefort och jag har helt enkelt inte orkat blogga. Nu börjar jag må bättre och då kommer orken tillbaks också. Så har ungarna varit dåliga. V kräktes ned hela sängen en natt och jag hade ju naturligtvis bäddat utan madrasskydd, jippi, det blev till att köpa ny madrass och idiotiskt nog så har ju ikea bytt mått på sina madrasser så den nya madrassen passade inte sängen som vi köpte där för 3.5 år sedan, *suck*. Dagen efter var han lite hängig men inget mer och så var han bra igen. Så fick S ont i örat vilket inte gick över av sig själv så nu äter hon penicillin igen, lite framgång dock då trumhinnan inte brast denna gången. Ja, så blev jag dålig o snabbt gick det, från lite halvrisig till att hålla på att svimma på typ 3 timmar. Ja, kan ju tillägga att jag har ganska grym fobi för att kräkas och jag säger som min pappa att det är som "en nära döden upplevelse", inte för att jag haft nån men ändå, ni förstår hur illa jag tycker om det.

Idag mår jag nästan 100 igen så jag blev snabbt frisk igen iaf. Vi var ute och gick en stund i det härliga höstvädret och åt lite picknick ute, tog en promenad i skogen. Fick lite fina bilder med kameran i början men så dog batteriet, typiskt. Men om det e fint i morrn tänkte jag att vi skulle ta en tur till.