Messmör i örat

Ja, i måndags när vi kommir hem efter att ha hämtat S på dagis började hon klaga på att hon hade ont i örat. neeej, inte igen kände jag. Var tvungen att ligga bredvid henne när hon skulle somna (redan vid 18 ville hon sova). Senare på kvällen kom hon in till oss och sov och senare på natten vaknade hon och sa: Mamma, jag har messmör i örat. Jahapp, trumhinnan hade poppat igen. Det positiva var att hon inte hade ont längre iaf men hon äter ju penicillin igen och det är väl trist, det har ju blivit ganska många gånger nu. Så i går blev det ett läkarbesök på morgonen och ett på eftermiddagen med V då jag skulle få prata med en doktor om att han kräks när han äter laktosprodukter. Det gick väl sisådär. Riktig laktosintollerans är det inte tal om föränn barnen är 4-5 år och så började han prata om magsjuka att det kunde va det och magmunnen som inte är helt tillsluten hos små barn som gör att de kan kräkas och att de inte behöver mjölkprodukter. ???? kände jag. Hur kan han säga så??? Sa ju att han bara kräks när han ätit något med laktos i hur kan han då ens börja prata om magmunnen och magsjuka??? Och att de inte behöver mjölkprodukter! Så började han prata om hur jobbigt det skulle bli att skriva en massa intyg till dagis om att han är laktoskänslig och då slutade jag lyssna. Får väl fråga dagis hur de ställer sig till det och kanske gå till någon annan läkare.