FredagLördagSöndag

I fredags var jag hos läkaren igen då allergiutslagen jag fick för 1 1/2 vecka sedan kommit tillbaka på händer och fötter. Jag vaknar med dem på morgonen och så försvinner de under dagen. Inte snyggt men de kliar iaf inte eller nåt. Hur som, självklart vaknade utan ett enda just i fredags men hade tagit kort på dem dagen innan, ifall att, för att kunna visa. Egentligen onödigt då de såg exakt likadana ut som sist. Jag har glömt att nämna 2 saker: Efter att jag slutat med kortisontabletterna (som för övrigt gjorde att alla utslag försvann) har jag haft ont i karpaltunnlarna och haft ont i armarna, typ kändes som en brännande känsla i dem, jag fick ont i händerna och vaknade med helt svullna tummar en morgon och så svullnade jag under fötterna en dag. Det enda som är kvar nu är lite värk i karpaltunnlarna (handlederna). Och att jag några dagar innan läkarbesöket fick svar på allergitesterna och jag är inte allergisk mot något de testade. Läkaren tyckte att det var mkt mysko att utslagen fortsätter att komma men hon kan ju inte göra så mkt åt saken. Ofta får man tydligen aldrig reda på vad man reagerat på. De gamla utslagen tog hon dock ett test på igen = jag fick återigen skära bort en bit på ryggen. V som var med tittade såklart på och fällde kommentarer som: Vad gör du med min mamma, varför skär du i min mamma, min mamma blöder. Lilla gubben, hade ingen barnvakt idag tyvärr. Nu ska iaf den lilla, lilla hudfliken skickas till en patolog så hoppas vi att de kan komma på vad fasan det är för utslag. Har läst om nässelutslag (vilket jag tror att det är) och folk som har dem i flera år. Flera år!!! Blir deprimerad bara jag tänker tanken. Jag fick en ny sorts allergitablett av läkaren också eftersom den andra inte funkar och tror det eller ej men de verkar faktiskt hjälpa. Utslagen verkar bli bättre och det kliar nästan inte alls. Kan ni fatta HUR skönt det känns?? HALLELULJA eller Tack gode gud hade jag sagt om jag var troende ;).

I lördags var det så dags för 90-års kalas. Mamma fyllde 50 i vintras och hennes man fyllde 40 för ett litet tag sedan så det bestämdes att de ville ha festen när det skulle vara lite varmare och skönare så att den kunde hållas ute så att alla de ville bjuda skulle få plats. För det första så fick jag migrän på fredagkvällen som ff höll i sig. Petade i mig 3 värktabletter med de hade lika gärna kunnat vara geléhallon så mkt hjälpte de. Barnen var i luven på varandra HELA morgonen, säkert bara för att jag hade ont i huvudet. Det öste ner regn, det blåste storm och det var svinkallt ute. den kallaste junihelgen sedan urminnes tider ungefär. Vilken tur att vädret kollats upp, ett tält ställts upp och värme hyrts in till tältet. Människor kom, vi satte oss och åt, migränen blev värre, snart gjorde det ont att röra huvudet över huvud taget och när jag dumt nog reste på mig så trodde jag att jag skulle kräkas. Till slut kunde jag få en migräntablett av mamma (de andra var ju tvungna att sluta verka först) och efter en timme ungefär så kunde jag fungera hyfsat normalt igen. Hade ff lite ont dock. Ungarna hade jättekul trots vädret, de var ute o lekte o blev härligt leriga. Blev en kul fest fastän vädret var totalrisigt. Mamma och hennes man var nöjda.

Söndag blev en seeeeg dag. Dagen efter en migrän känner man sig nästan bakfull. Vi mös med lilla kusinen (systersonen) som också var nere såklart och hade jättetrevligt. Åt upp resterna av maten (dock strikt lchf för mig idag igen) och plockade undan efter gårdagen. Kramade om syster och systerson ordenligt då det dröjer innan vi syns nästa gång. Åkte hem och tog det lite mer lungt innan vi gjorde oss iordning för kommande vecka och nattade barn. Jag var skittrött men kunde ändå inte somna. För mkt tankar i omlopp.

Nu ny vecka, nya tag. Vem vet vad som komma skall :).